Lyn McKerr - förälder, berättar:

"Vår erfarenhet av att använda TBA började för ungefär 15 år sedan. Vår yngste son Cillian – då 3,5 år – hade diagnostiserats med Aspergers Syndrom och ADHD. Dessa tillstånd var nästan helt okända då och framtiden verkade mörk och skrämmande. Cillian sov väldigt lite, var extremt aktiv och blev mycket upprörd när rutinerna ändrades.

Hans kommunikationsförmåga var dålig (han hade en språknivå jämförbar med ett barn på 18 månader när han testades för skolstart. Han gjorde inte heller någon ögonkontakt) Vi kunde inte besöka affärer eller vänner, eftersom han hela tiden försökte springa bort. Att äta ute på semestern var uteslutet. Han svarade inte på tilltal, kunde inte sitta stilla, leka med leksaker, sjunga eller titta på TV förutom på korta reklamfilmer eller delar av barnprogram: vid det här laget hade även inlärningssvårigheter diagnostiserats.

Varken psykiater, barnläkare eller psykolog kunde ge oss konstruktiva råd om hur vi skulle hantera hans svåra beteenden. Men tack vare vår vänskap med vår husläkare mötte vi Dr Mickey Keenan och började vår utbildning som föräldratränare; våra första mål – Cillians kommunikation, ögonkontakt och tid för att utföra uppgifter – förbättrades snabbt. TBA förändrade våra liv. Tvärtemot vad psykologen hade sagt kunde Cillian gå till samma lågstadieskola som sina syskon.

Han var duktig i skolan (trots de inledande inlärningssvårigheterna) och blev allt mer talför. Vid det laget hade PEAT bildats och personal på skolan var engagerade i den TBA-träning som erbjöds. Stödet från PEAT har fortsatt genom varje utbildningsnivå, nu på universitetet, där TBA hjälper honom med förändringen till självständigt lärande och den större sociala världen med stöd från studenternas funktionshinderorganisation. Vi tror inte att det kommer att gå problemfritt, men TBA lär dig att inte vara rädd för utmaningar. Jag kan inte föreställa mig var Cillian skulle vara nu om vi inte hade träffat Mickey och med hans hjälp tagit de första ”små stegen”."

Marie McCrory - förälder berättar

Kunskap om TBA har gjort det möjligt för mig att hjälpa min son att ta sig igenom utmaningar och lära sig nya kunskaper. Vår relation är starkare och vi har en ökad livskvalitet eftersom vi kommunicerar bättre och umgås mer.

Min son går nu på högstadiet och har vänner, vilket jag tidigare inte trodde var möjligt. TBA ger dig hopp!

Karen Gallagher - förälder berättar

"Det var strax innan Patricks andra födelsedag som jag först misstänkte att något inte stämde. Min lille son hade uppenbara problem med språket och kommunikation över huvudtaget. Dessutom ville han helst inte leka med andra barn.

När han började på förskolan insåg vi att problemen var ganska stora. Saker som att turas om med de andra barnen kunde leda till stora utbrott. Då misstänkte jag att Patrick, näst yngst av mina fem barn, hade autism. En tanke som gjorde oss förkrossade. Diagnosen bekräftades slutligen av specialister i maj 2005. För att få reda på mer om TBA kontaktade jag Dr Mickey Keenan på universitetet i Ulster. Jag hade ofta sett honom omnämnas som en expert på autism.

Jag kommer ihåg att han tog sig god tid att prata med mig. Han frågade vad andra yrkesmän som jag talat med sagt till mig. Det handlade egentligen om att jag var tvungen att acceptera fakta. Men dr Keenan var så optimistisk och positiv.

Kort därefter satte vi igång med ett intensivt hembaserat program, som vi bekostade själva och med hjälp av PEAT. Cirka 30 – 35 timmar i veckan arbetade vi med vår son och lärde honom b.la. hur man sätter ihop ord till meningar och hur man känner igen olika färger. Framstegen gick så snabbt att Patrick efter tre eller fyra månader kunde börja med mer teoretiska ämnen som matematik och att skriva. Hans IQ, tidigare bedömd till 75, gick upp till 99,5, ett medelvärde, på bara fem månader.

Patrick går nu i skolan och fortsätter att göra stora framsteg inom alla delar av sitt liv. Studierna går bra och han skaffar sig vänner bland skolkamraterna."